|
För
att förstå varför Föreningen Gotlandståget överhuvudtaget bildades måste
man gå tillbaka i tiden till nedläggningen av de sista linjerna på Gotland.
1963 hade nämndemannen i dåvarande Romaklosters kommun, Joel Herlitz lyckats
se till att ett lok, SJ N5p 3073, före detta SlRJ 3 Dalhem, med sex
vagnar ställdes upp vid Romaklosters station som ett minnesmärke över järnvägsepoken
på ön. Fordonen var en deposition från Järnvägsmuseum till kommunen. Tyvärr
gick det med det museitåget som med så många andra som ställdes upp vid
denna tid: Väder, vind och vandaler gjorde att kommunen ansåg att man inte
kunde ta hand om tåget. 1969 bildades en stödförening för tåget, Gotlands Järnvägsmuseum,
som syftade till att överta depositionen och få till stånd en upprustning.
Genom bidrag fick man bidrag och genom att överta depositionen kunde man så få
möjlighet att rusta upp tåget. Glädjen blev dock kortvarig, förfallet gick
inte att hejda och till slut beslöt Romaklosters kommun att materielen skulle
återgå till Järnvägsmuseum
Föreningen Gotlandståget bildas
När
nyheten om att tåget riskerade att lämna Gotland började tågentusiaster på
ön att agera. Ulf Ronander, polis i Visby, blev snabbt en samlande gestalt. Den
4 feb. 1972 bildades så Föreningen Gotlandståget på hotell Solhem i Visby.
Genom kontakter fick man reda på att den före detta stationen Hesselby i
Dalhem var till salu. Genom andra kontakter lyckades den nybildade föreningen få
låna pengar och inköpa stationen. Hesselby var vårt!
De första åren var intensiva. Under 1972 lyckades föreningen överta
depositionen av museitåget i Roma och flytta detsamma till en nybyggd spårstump
i Hesselby. Samma år övertogs sex betvagnar och en finka från Roma
sockerbruk. Stationen som mest var ett fallfärdigt ruckel totalrenoverades
tillbaka till ursprungsskicket från 1902 under 1972 – 74. Renoveringarna av
loket Dalhem och boggivagnen GJ Co 8 påbörjades och den första
lokomotorn, SJ Z4p 312, inköptes från SJ i Västervik. Samtidigt skulle hela
bangården i Hesselby återuppbyggas från grunden, inte en meter spår fanns ju
kvar när föreningen flyttade in!
GHJ bildas, invigs och trafikeras
Att
Föreningen Gotlandståget inte nöjde sig med en stationär utställning var
nog inte helt klart från början, i alla fall inte för alla. Snart började
dock planerna ta mer konkret form och bygget av linjen ner mot Eken och bron över
Dalhemsån började byggas. Banan fick namnet Gotlands Hesselby Jernvägar, GHJ.
Pluraländelsen berodde på att föreningen då hade ett 600 mm-lok och
planerade att bygga en bana med både 891 mm och 600 mm. Treskenspår
alltså.
Invigningen av banan bestämdes till den 10 september 1978, på dagen 100 år
efter öppnandet av Gotlands Järnväg. GHJ-gänget jobbade mycket hårt med att
få banan färdig liksom renoveringarna av loket Dalhem och vagnen GJ C 42 som gått
i det ursprungliga invigningståget och förvärvats av föreningen 1977. Skulle
man bli färdiga i tid..?
Jo, det blev man, Gotlands Hesselby Jernvägar invigdes planenligt av
landshövding Einar Gustafsson med vederbörlig pompa och ståt. Målet var nått!
Få hade väl trott att det var möjligt att skapa en museijärnväg på Gotland
men nu hade man lyckats!
|
|
När vardagen infann sig var det dags att gå vidare. Ett stort projekt
som diskuterats från dag 1 var en hall att förvara materielen i. Under
80-talets första år förverkligades dessa planer och det har visat sig vara
bland det viktigaste som gjorts under hela föreningens existens. Utan hallen
hade det knappast varit möjligt att driva en vettig verksamhet i längden.
80- och 90-talen
Efter
en så explosiv tid som de sex första åren är det lätt att tro att
verksamheten stannat av och att ingenting händer. Ingenting kan vara mer
felaktigt. Under 80- och 90-talen har en mängd fordon med eller utan anknytning
till Gotland samlats in: tre ånglok, ett antal personvagnar, godsvagnar, ett
stort antal vagnskorgar, lokomobiler, en GJ-lastbil, en veteranbuss och så
vidare. Dessutom ett stort antal föremål som loklyktor, telegrafer, dressiner,
lokskyltar och annat som härrörde från Gotlandsbanorna. En stor del av detta
visas i Hesselby idag. Dessutom har ett antal fordon renoverats.
Ett par händelser är värda att nämna: Två ånglok som vi länge
suktat efter har återkommit till den gotländska fosterjorden. Det handlar om
loken GJ 3 Gotland och KlRJ 1 Klintehamn. Båda är depositioner
från Järnvägsmuseum.
Gotland återkom 1992 som ett långtidslån.
Loket Klintehamn återkom 1997 efter att ha stått uppställd i
Hembygdsparken i Målilla sedan 1961. Det var en stor stund för mången GHJ:are
när loket rullade av färjan i Visby hamn.
En annan viktig sak som gjordes var att bygga ut hållplatsen
vid Eken till en mer järnvägsmässig form. De första åren fanns här bara två
enkla träplattformar för de avstigande, inget mer. 1995 byggdes så en liten
banvaktsstuga med tillhörande perrong på platsen. Äntligen hade miljön i den
änden av banan blivit bättre för våra resenärer!
När
föreningen fyllde tio år 1982 fick man en otrolig present: Föreningens förre
ordförande K G Ingemar Lindqvist startade en stiftelse som övertog Tule f.d.
station tre km från Hesselby och överlämnade den som gåva till Föreningen
Gotlandståget. Detta borgar för att vi någon gång i framtiden ska kunna
utveckla vår verksamhet betydligt.
Under perioden ändrades också namnet på vår järnväg till Gotlands
Hesselby Jernväg, utan pluraländelse. Anledningen till detta var att vårt 600
mm-lok överfördes till det nya kalkbruksmuseet i Bläse på norra Gotland
1986. När vi så stod utan dragkraft på 600 mm så dog tanken på treskenspår
till Eken. 891 mm blev den enda spårvidden vi skulle arbeta med.
En mindre positiv händelse var Ulf Ronanders tragiska bortgång 1992.
Han hade sedan begynnelsen varit föreningens stora eldsjäl och att fylla
tomrummet efter en sådan kraft har inte varit lätt.
Nutid och framtid
Idag (2015)
har föreningen funnits i 43 år. I nära 40 år har ångtågen
tuffat mellan Hesselby station och Eken. Fler fordon har tagits i trafik och
miljön i Hesselby och Tule har återställts till ett skick nära ursprunget.
Som ett resultat av detta blev båda stationerna byggnadsminnesförklarade hösten
2002.
|
|
Samtidigt har vårt ursprung, blev loket Dalhem avställt i början av 90-talet pga en dålig ångpanna.
Vi klarade trafiken med ångloket Cementa, som med ganska enkla medel kunde tas i trafik. I början av 00-talet påbörjades en omfattade renovering av Dalhem. Det som började med en tubläcka har vuxit till
att handla om större insatser på pannan, byte av stagbultar och totalrenovering
av eldstaden. Lagom när Cementas panna tog slut, så kunde Dalhem åter tas i bruk 2008.
Föreningen
gjorde en
förstudie om banutbyggnad till Roma med stöd av EU-projektet Leader+.
Med hjälp av förstudien sökte Föreningen ett Mål 2-öarna EU-projekt gällande
första etappen i banutbyggnaden. Föreningen fick god offentlig finansiering och
projektet beviljades i juni 2006.
Projektet
genomfördes 1/7 2006- 30/10 2007. En utbyggnad Eken-Munkebos (320 meter) skedde.
I den ingick ombyggnad av Karbyvägen med ljud/ljussignaler och bommar samt
renovering av järnvägsbron över Dalhemsån. En tillfällig hållplats anlades vid
Munkebos. Bangården i Tule återuppbyggdes också i projektet.
Från november 2008
arbetade vi med
Projekt Järnvägsplan
som handlade om att
upprätta en
Järnvägsplan för Munkebos- Tule- Roma
samt bygget en
vändskiva i
Hesselby.
Läs mer via länken.
Från 1 december 2009
till oktober 2012 byggde vi 1 300 meter
järnväg på sträckan
Stall Dalhem (Nygårds) - Tule
station - Kambshagtorp. Sträckan över åkrarna hade vi då inte tillgång till. Det
var lite av en chansning att bygga den felande länken i Tuleskogen, men
samarbetet med Stall Dalhem som fanns då gjorde att projektet beviljades av
Leader+.
Sträckan kunde av förklarliga skäl inte användas för trafik. För att kunna
grusa den så kördes lokomotor och grusvagn dit och lossades med mobilkran.
I december 2011 stod det klart att Föreningen Gotlandståget, av Regionala
utvecklingsfonden Småland Öarna, beviljats medel för projektet Utbyggnad av
Gotlands Hesselby Jernväg, Etapp III + IV. Projektstart för Etapp III + IV
var 1/1 2012 och projektet löper t o m 31/12 2014.
Efter att Järnvägsplanen vunnit laga kraft den 6 oktober 2012, så påbörjades
grävarbetena den 18 okt. Sträckan över åkrarna Munkebos- Tomtevägen- Åkerkanten södra som
byggdes var cirka 700 meter lång. Sträckan sammanband Hesselbybanan med
Tulebanan. Den 19 januari 2013 kunde tåg rulla från Hesselby till Tule för
första gången sedan 1958.
Banan invigdes tillsammans av Gotlands Landshövding Cecilia Schelin
Seidegård den 5 maj 2013.
Från Kambshagtorp fortsatte bygget mot Roma i oktober 2013. Trafik till
Roma kungsgårds station kunde påbörjas vid Museijärnvägens dag den 30
augusti 2014.
Bygget av Roma station påbörjades under hösten 2014.
Den 14 maj 2015 invigdes den 6,5 km långa banan Hesselby-Roma av landshövdingen
Cecilia Schelin Seidegård.
Föreningen har så många att tacka för att vi nu är en riktig museijärnväg även när det gäller banlängden.
EU-projekten, aktiva medlemmar, våra fantastiska rallare och de företag som har byggt det som vi inte klarat av på egen hand.
Projekten har inte bara skapat arbetstillfällen under byggtiden. Flera av våra rallare har gått vidare till mer permanenta jobb.
Anders
Svensson/ Daniel Åhlén
|
