Klintehamn- Roma 1898, 23 km
Klintehamn- Hablingbo, 1927, 27 km (övertagande av SGJ)

Text: Anders Svensson

Klintehamn station med rälsbusståg och bussar 1947. Foto Martin Lindström.
Bild  från föreningen Gotlandstågets arkiv.

När Roma sockerbruk etablerades 1895 förändrades i ett slag förutsättningarna för järnvägsdrift på Gotland. Utbyggnaden efter invigningen hade gått trögt och först 1896 byggdes GJ ut. Nu började också intresset att förbinda Klintehamn och bygden däromkring med järnvägsnätet.

   Tanken på att bygga en bana till Klintehamn var inte ny. Redan i 1874 års förslag som på flera punkter avvek från det som senare förverkligades fanns en bana från Hejde till Klintehamn inritad. Den nya banan som ny projekterades gick från Klintehamn via Sanda och Mästerby till Roma. Huvudsyftet med den nya banan var att transportera sockerbetor till bruket i Roma och vidare att transportera det färdiga sockret till utskeppning i Klintehamn. Drivande bakom det nya projektet var landshövdingen Poignant, en man som kom att hedras av bolaget då ett av loken kom att heta ”Höfdingen”.

   Efter inledande undersökningar konstitutionerades Klintehamn – Roma Jernvägs AB 4/3 1897 och bolaget beviljades koncession. Ett statslån på 214.000 kr. beviljades och bygget kunde börja. Redan i november kunde provisorisk persontrafik påbörjas. Den 21/9 1898 öppnades banan för allmän trafik.

    Banlängden var 23 km. Rälsvikten var 15 kg/m och största tillåtna hastighet var 30 km/tim. Stationer fanns, förutom ändstationerna, i Isums, Hogrän, Bander, Skogs, Tjuls och Sanda. Anhalter fanns i Stenstu och Varbos. Ser man till anläggningarna var KlRJ:s stationer små och enkla. Överlag hade man små stationshus, godsmagasin och bangårdar. I Klintehamn fanns ett större stationshus, lokstation och verkstad.

   Två lok hade inköpts från Karlstads Mek. Verkstad i Kristinehamn. De var nr. 1 ”Klintehamn” och nr. 2 ”Höfdingen”. Vagnparken bestod av två tvåaxliga tredjeklassvagnar, två F-vagnar, 15 N-vagnar och 20 I-vagnar. Redan året efter inköptes ännu en C-vagn. Under många år skulle detta vara den lok- och vagnpark man hade till sitt förfogande.

   KlRJ kom att samarbeta med flera bolag i trakten. 1910 öppnades banan till Klintebys. Det var ett av landets i särklass minsta järnvägsbolag, det hade koncession, däremot inget trafiktillstånd. KlRJ ombesörjde all trafik på den kortlivade banan, den lades ned redan 1916. Ett antal år senare, 1924, öppnades Sydvästra Gotlands Järnväg för trafik. KlRJ:s anläggningar i Klintehamn byggdes ut, bland annat försågs godsmagasinet med ett ingångsspår från SGJ:s nya infart i söder.

Skogs hållplats efter nedläggningen. Foto 1957: Olof Sjöholm

Tjuls hållplats efter nedläggningen. Foto 1957: Olof Sjöholm.  Bettågen gick ännu ett år.

   1927 hade SGJ och Slite – Roma Järnväg ekonomiska problem. Riksgäldskontoret som fruktade att de båda bolagen skulle träda i likvidation förordade då en lösning där SGJ och SlRJ fusionerades med KlRJ. SlRJ avböjde medan SGJ uppgick i KlRJ. All rullande materiel fördes i KlRJ:s nummerserie och SGJ upphörde som eget bolag. Det nya KlRJ hade nu en linje Hablingbo – Roma vars längd var 50 km.

    SlRJ däremot valde ett samarbete med KlRJ i form av Trafikförvaltningen Slite – Klintehamn. Detta var ett löst arrangemang där de båda banorna delade trafikchef en tid, annars var det mesta som förr. När den gemensamma trafikchefen avled ersattes han med två nya, en för varje bana. Trafikförvaltningen upplöstes 1940.

   20- och 30-talen kan på många sätt sägas vara KlRJ:s expansiva tid. I Klintehamn genomfördes stora investeringar i form av ett nytt posthus 1936 och en modern verkstad 1938. Moderna elektriska bomanläggningar monterades upp i tätorten och nya lok och vagnar köptes in. Bland annat inköptes det moderna lok 5 av Motalas Np-typ 1936. Järnvägens bussrörelse expanderade under denna tid och kom att omfatta stora delar av västra Gotland. Detta sedan järnvägsbolagen delat upp ön mellan sig. 1945 inköpte KlRJ tillsammans med GJ moderna rälsbussar från Hilding Carlsson i Umeå. Två motorvagnar och två släp sattes i trafik mellan Hablingbo och Roma. Samma år byggde KlRJ:s egen verkstad sin första (och, skulle det visa sig, sista) vagn, resgodsvagnen F 307.

   Efterkrigsåren visade dock att den goda ekonomin som krigsåren inneburit snabbt förvändes i förlust. När banan förstatligades 1947 hade KlRJ 5 ånglok, 2 rälsbussmotorvagnar, 2 släp, 4 personvagnar, 4 F-vagnar 7 G-vagnar och 68 öppna godsvagnar.

   SJ-tiden ledde till att lokstationen, verkstaden och mycket av banavdelningen i Klintehamn centraliserades till Visby. Det skulle dock visa sig bara vara början. 1952 hade en utredning visat att linjen Slite – Roma – Hablingbo gick med kraftig förlust. Resultatet blev att hela linjen lades ned 10/6 1953. Spåret användes dock vid betkampanjer fram till och med år 1955. Tre år senare revs så linjen upp och KlRJ var ett minne blott.

Vad finns kvar idag?

Flera stationshus, såsom Isums, Bander, Tjuls och Skogs finns kvar i privat ägo. Flera av dessa är relativt oförändrade och har till och med stationsskylten kvar. Även Klintehamns stationshus och verkstad finns kvar. På samma sätt många av SGJ:s stationer finns bevarade. I Spårstumpen nr. 71 beskriver Christer Ahlberg vad som fanns kvar år 1998 på sträckan Klintehamn - Roma.

   Vad gäller den rullande materielen finns ett par intressanta fordon bevarade vid GHJ. Flaggskeppet är loket KlRJ 1 ”Klintehamn” som återbördats till ön efter ett antal år som museilok i Målilla Hembygdspark. Resgodsvagnen F 307 finns bevarad som korg och förvaras i väntan på renovering, liksom G-vagnen nummer 309. Helt renoverad är däremot betvagnen KlRJ I 340 som stått uppställd i museitåget i Roma 1963-72 och därefter funnits i samlingarna i Hesselby.