SYDVÄSTRA GOTLANDS JÄRNVÄG - SGJ 1924- 1927 |
Text: Anders Svensson Tidigt fanns planer att förlänga
järnvägen från Klintehamn söderut. Olika alternativ diskuterades och 1909
framlades planer på att förlänga banan till Klintebys söderut till Haxarve i
Hablingbo. Banan skulle alltså inte gå söderut från Klintehamns befintliga
station utan utgå mot norr och först svänga österut till Klintebys som
ligger rakt Ö om Klintehamn och därefter svänga mot söder till Haxarve.
Dessa planer realiserades aldrig och istället söktes koncession på en bana söderut. I maj 1913 beviljades så koncession på en bana mellan
Klintehamn och Hablingbo via Fröjel, Eksta, Levide, Sproge och Silte. Bygget präglades
redan från början av problem. Inströmningen av kapital gick långsamt och
1914 bröt Första Världskriget ut vilket försenade bygget ytterligare. När
man erhöll ett statslån på 300 000 kr. 1917 kunde man äntligen börja
bygga. Vid banans färdigställande 1923-24 hade man dock överskridit denna
summa rejält. Den klena ekonomin ställde till problem och man tvingades
sänka ambitionerna betydligt. I Hablingbo planerades från början ett tvåportars
rundstall med vändskiva samt ett större godsmagasin. I de slutliga planerna
fanns ett litet stall för ett lok och en mindre godsbod kvar. Stationshuset
byggdes enligt planerna, för övrigt det enda i oputsat tegel på ön. Den
rullande materielen inköptes begagnad från fastlandet. Såväl lok som vagnar
kom från Kalmar – Berga, Kalmar – Torsås och Mönsterås – Åseda järnvägar.
Bolaget hade ett ånglok, SGJ 1 ”Hablingbo”, en personboggivagn, två
resgodsvagnar och trettiotvå öppna godsvagnar. SGJ var 27 km lång. Banans huvudstation var Hablingbo. Här
fanns lokstation och förvaltning. Klintehamn ägdes av KlRJ och SGJ fick sluta
ett avtal om samtrafik. Här byggdes bangården ut i södra ändan så att
godsmagasinet kunde nås även söderifrån. Ett trästall för ett lok uppfördes
också intill KlRJ:s rundstall. Stationer och anhalter fanns även i Kaupe,
Depps, Levede, Stjärnarve, Sproge och Silteby. Vid Depps fanns en lång backe
som skulle visa sig vara ett problem för loken, i synnerhet under
betkampanjerna då rälsen var hal och tågen långa. Ett annat hinder som krävde
stora investeringar att korsa var Silte kanal över vilken en elegant bågbro
byggdes. 1923 var banan så pass färdig att man kunde bedriva
provisorisk persontrafik. Det var främst under betkampanjen som detta skedde.
Den 7/7 1924 kunde så äntligen Sydvästra Gotlands Järnväg invigas för allmän
trafik. Problemen med ekonomin kvarstod och redan efter tre år var
läget akut. Genom ett statligt ingripande övertog KlRJ banan och SGJ upphörde
som självständigt bolag. Den rullande materielen inordnades i KlRJ:s
nummerserie och trafiken gick vidare. 1945 introducerade KlRJ rälsbussar på
linjen. 1947 förstatligades KlRJ och 1948 införlivades
Gotlandsbanorna med SJ. De första åren gick allt vidare som det tidigare gjort
men 10/6 1953 lades så den allmänna trafiken mellan Hablingbo och Roma ned.
Banan låg dock kvar fram till 1958 eftersom man fortfarande använde den för
bettransporter. Detta pågick fram till 1955 då verksamheten upphörde. Tre år
senare revs alltså före detta SGJ.
Vad
finns kvar idag?
Av SGJ:s fasta anläggningar finns en hel del kvar ännu idag. De flesta stationshusen finns kvar som privatbostäder och flera är i ungefär samma skick som vid nedläggningen, exempelvis Sproge och Hablingbo. Bron över Silte kanal finns kvar liksom fundament till vägporten ovanför Deppsbacken. Banvallen kan ses på flera ställen. I Gotlands Hesselby finns den enda kvarvarande vagnen från SGJ, närmare bestämt SGJ P 430, tidigare MÅJ P2 303. Ursprungligen kommer vagnen från Lenna – Norrtälje Jernväg.
|